rebeccasochjohannasblogg

När jag får feber, det behöver bara vara några graders höjning från det normala, så får jag extrem dödsångest. Jag ligger i fosterställning och kan inte skaka av mig känslan av att jag en dag inte ska finnas mer. Sen brukar jag tänka det motsatta och istället välkommna döden. Så där ligger jag liksom, ensam, misserabel med 37,8 i "feber" och välkommnar döden... Sen tar jag en ipren. Det går en stund och jag mår toppen, känner mig uttråkad och börjar lyssna på glada gitarrslingor. TILLS iprenen går ut kroppen och jag återgår till min fosterställning... Tror jag är extremkänslig för feber. Så himla ont i kroppen och psyket och allt som är negativt rör sig i mig. Känner någon igen sig i detta? ÄR det normalt?