rebeccasochjohannasblogg

2013-02-24
20:01:46

Brittiska indierockpojkar <3
Swim Deep – Honey
Tribes – We Were Children
Peace – Bloodshake
 
 
 
orkar inte </3

2013-02-16
14:18:43

Barnskådespelare får aldrig dö
Okej, som ett "svar" på Sylles blogginlägg om barnskådelspelare ----> http://typjohanna.blogspot.se/2013/02/typ-barnskadespelare-maste-do.html#comment-form så tog det mig SJU sekunder att komma på 4 barnskådelspelare jag älskar. Ok, alla är inte barn längre och ok, jag kanske är färgad av att jag tycker om själva serierna så mycket att barnen per automatik blir lysande i mina ögon. Men here we go:
 
 
Både de barn som spelar Debbie och Carl Gallagher från Shameless US är strålande bra. I ett tråkigt avsnitt med tråkiga problem med maffia och Fiona som inte vill ge bj's för de serien framåt.
 
 
Ok, har bara sett 2 säsonger av Californnication men jag minns hur förvånad jag var över hur CHOCKERANDE BRA jag tyckte tjejen som spelar Becca Moody var.
 
 
SAM WEIR! från Freaks and geeks. Hans oskyldighet och försiktighet och töntighet fick mitt hjärta att krossas och jag vill liksom bara hålla om honom och försöka förklara hur underbart SÖT han är.

2013-02-15
22:22:00

livet pt 2
Alltså, jag dömmer folk så HIMLA mycket. (Men det gör vi väl alla va va va?) 
Liksom.
Du lyssnar på Kapten Röd <------ HAT
Promoe/Petter/General Knas/osvosvosv <------ HAT
Bon Iver <------ ÄLSK
Incheckning på gymmet <------ Heeeelt sjuk i huvudet
Attenda på Valand <------ Heeeelt sjuk i huvudet
Grina över en KILLE <------ HAT
Jag föraktar så många just nu. Vill inte ha med "vanliga" människor att göra.
Allt som är Ale typ. 
Jag vill bara ha kul hela hela hela tiden och blir lite ledsen när folk gör saker utan att fråga mig, ändå glömmer jag själv att höra av mig. Jättedåligt. 
Jag känner mig så himla lycklig och glad men ändå otillräklig och dålig på samma gång. Blabla yaaayeee osv
 
Men asså, jag har nu börjat ta igen allt jag inte orkade med när jag var sjuk och opepp på livet. Jag ältar det så himla mycket, men what to do? Gick runt i 1,5 år och trodde att det var normalt och att inget var fel på mig och var ledsen för att jag inte orkade göra nåt och att alla tyckte jag var tråkig, men jag orkade ändå inte engagera mig i nåt eller GÅ UT. Var bara trött och deppig och konstant huvudvärk. Sinnes, men yeyaaa. Det jag vill komma fram till: Jag har verkligen börjat ta igen det nu! Har haft så himla mycket roliga utgångar och hamnat på efterblivna efterfester hos människor jag inte känner och träffat massa nya människor jag vill lära känna MER och vart full och glad och dansat och allt det där man ska göra NÄR MAN ÄR UNG. Vara vaken hela natten och ta tåget hem 04.50 en MÅNDAG. Jag är ändå PEPP och vill ha sommar och cykla full och va ute hela natten utan att frysa och bara ha shorts och långärmad och sitta på ett berg och se solen gå upp. yaaayeeeee

2013-02-10
19:14:46

Älvängen mothafuckaaaaah
Sen jag kom hem för mindre än två veckor sedan har jag:
- Blivit av med min alependeloskuld
- Varit full för många gånger 
- Postat två brev
- Haft brutal framtidsångest
- Kännt mig deprimerad
- Inte blivit frisk
- Träffat Becca endast två gånger...
- Fått mer ångest över folk som aldrig lämnar Älvängen. Varför vill någon stanna här? Inte så mycket ångest förresten, bara ilska över att folk är dumma. Älvängen kan komma att dö ut om några generationer pga incest.
- Inte tränat.
- Klippt av mig håret!
- Inte fått jobb (inte sökt jobb heller)